UrsprungFörfader till alla tamråttor är den bruna råttan (Rattus
norvegicus) som finns över hela jorden. Råttan började domesticeras under
1700-talet och aveln har lett fram till att tamråttor vanligen är
intelligenta, kontaktsökande och lätta att få tama. Honorna brukar vara mer
pigga och nyfikna, medan vuxna hanar är lugnare och gärna sover en stund i
sin ägares famn. Råttorna är mest aktiva på natten.
En råtta blir ca 2-3 år gammal. Den kan bli upp till
Råttor är allätare och äter alltså allt. Som basfoder rekommenderar
vi hårda gnagarpellets tillsammans med mus- och råttblandning. Komplettera
med grönsaker, frukt och mat som ni äter i familjen (tex en liten
kycklingbit, äpplen, pasta, ris mm). Undvik dock starkt kryddad mat och ge
inte lök eller choklad. Ge inte för mycket animaliskt protein – det kan ge
upphov till klåda. Saltsten ska finnas i buren.
Ge maten i tunga keramikskålar, så kan inte råttan vare sig välta
skålen eller tugga sönder den. Vatten ger du i en vattenflaska. Självklart
byter du vatten varje dag och ser till att vattenflaskan är ren.
En råttbur kan inte bli för stor, men jordbruksverkets föreskrifter
fastslår att minsta måttet är
I buren ska det finnas ett hus, matskål, vattenflaska och leksaker
/ klätteranordningar som möjliggör för råttan att klättra runt och aktivera
sig. Burinredningen bör regelbundet bytas ut, så att råttan får tillräckligt
med stimulans.
Ställ buren på en lugn plats som varken utsätts för direkt solljus,
eller kyla/fukt /drag.
Hygien är viktigt. Byt i buren minst en gång i veckan.
Råttans tänder växer och det är därför viktigt att den får gnaga på
saker så tänderna nöts ner. Gnagarpellets är bra, men lägg gärna in lite
fruktgrenar och någon gång ibland en fröstång för att ge lite extra
möjlighet till ”tandnötning”.
Råttor behöver få komma ur buren, helst varje dag, för att få
springa lösa. Gör gärna ett rum ”råttsäkert”, dvs plocka undan lösa sladdar
och ta bort giftiga växter.
De första dagarna ska råttan och ni i familjen lära känna varandra.
Utsätt inte råttan för en massa kompisar och släktingar med detsamma – de
hinner få se råttan så småningom.
Barn bör den första tiden endast hantera
råttan under vuxens tillsyn.
Prata lugnt och fint med råttan i början och håll buren stängd
under det första dygnet. Därefter kan du börja bekanta dig med råttan.
Stick in handen i buren och håll den stilla, låta råttan komma fram
och nosa. När du ser att råttan visar nyfikenhet för handen kan du plocka ut
den ur buren. Håll den mot kroppen eller låt den klättra in i tröjan så att
den känner värme och trygghet. Plocka ut råttan varje dag, så är den snart
tam. Tänk på att inte lyfta upp råttan om den ligger och sover, eftersom den
då kan bli skrämd.
En råttunge lyfts genom att kupa
händerna runt djuret och lyfta försiktigt. Ett vuxet djur lyfts med en hand
stöttande under framkroppen och en hand under bakdelen. Håll alltid råttan
in mot kroppen så att den känner sig trygg. Man kan stadga med ett lätt
grepp om svansroten med en hand, medan den andra handen håller djuret mot
kroppen. Lyft aldrig råttan i svansen! Det kan orsaka svåra skador på svans
och ryggrad.
Råttor är mycket sociala djur och ska
därför få leva tillsammans med en eller flera råttor av samma kön.
En råtthona bör inte paras innan hon
fyllt 5 månader och hon ska inte paras efter ett och ett halvt års ålder.
Var 4-7 dag går honan in i brunst och den varar i ca 24 timmar.
Dräktighetstiden är 21-23 dygn. Ca en vecka före planerad födsel, bör honan
få en egen bur, så att hon kan vara ifred med ungarna. Se till att det finns
strimlat papper i buren, som honan kan bygga bo av. En råttkull brukar bestå
av 6-15 ungar. De är blinda och utan päls när de föds. Efter ca 2 veckor har
ungarnas ögon öppnats. När de är ca 5 veckor gamla är ungarna avvanda och
kan flytta från mamman. Det är viktigt att dela upp hanar och honor när de
är ca 5 veckor, för annars blir det fler ungar (inavel) eftersom ungarna
blir könsmogna vid sex veckors ålder.
Man kan se att en råtta är sjuk tex
genom att den nyser, är slö, det rinner från näsa och ögon, djuret kliar sig
mycket, råttan dricker för mycket eller äter för dåligt.
Rådfråga alltid en veterinär i tidigt skede om din råtta verkar sjuk.
